När jag var liten var 4 oktober "Slopa löntagarfonderna-dagen". Det råkade också vara min födelsedag, men det kändes lite som om den där öronmärkningen la sordin på stämningen. Visste inte riktigt vad löntagarfonder var, men önskade innerligt att de skulle slopas så dagen kunde vara bara min.
Och de slopades, och dagen var min. I typ en kvart. Sen blev det tydligen kanelbullens dag, ett försök från Lantmännen och Arla att få folk att baka mera gissar jag och köpa mera mjöl och smör....
Det är väl i och för sig trevligt att det doftar nybakat överallt när jag fyller år, även om det sätter min LCHF-livsstil på svåra prov. Men seriöst, året har så många dagar. Varför måste just MIN dag dedikeras åt politik och merförsäljning, jag bara undrar? Flytta den där Bullen till imorgon och fokusera på mig, liksom!!

Som den skogsmulle jag är i själ och hjärta önskade jag mig en svampdag i skogen och det fick jag!

5 kilo trattisar, trumpetsvamp och kantareller firar nu min dag i svamptorken och kanelbullens har lyst med sin frånvaro. Det blev en chokladmoussetårta på Lilla Maräng i Järna istället, lovat vare dess namn! Och inte en enda har vågat sig på att nynna den annars passande visan; "När mamma var liten, då var hon så rund som en bulle".
Tack för det, det känns som en tröst. Nästa år fyller jag svaret på Frågan om Livet, Universum och Allting. Om ni inte fattar får ni ta och läsa Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams innan dess. Det ska jag, var alldeles för länge sen.