Jag vill med detta inlägg tacka alla som bidragit till det gångna årets ljusa stunder. Ett tack till er som stöttat mig, peppat mig, fått mig att skratta, sagt nånting klokt som gett mig inspiration, gett mig en kram, lyssnat på min klagan, delat med er av era kunskaper, erfarenheter och hemligheter, gått vid min sida. Ni vet förhoppningsvis vilka ni är- och om jag glömt att berätta hur mycket ni betyder så gör jag det nu...
Jag är en lyckligt lottad människa som har en kärleksfull familj och goda vänner, spännande och kreativa varelser hela bunten. Jag hoppas att jag tillfört något i utbyte för all kärlek och vänskap ni så generöst förser mig med. Gott slut, och gott nytt år!

Det blir en del press känner jag, att mötas av detta budskap i tunnelbanan varje dag. Som om min totalslapparjul borde straffa sig på något vis. Som om jag nu borde bunkra upp med färsk spenat och färsk ingefära och ekologiska apelsiner till de hälsosamma energismoothies jag borde börja bälga i mig när alla askungar tappar skorna på tolvslaget på nyårsafton.

Och det är väl klart att jag inte ska hasa runt i en oversized herrpyjamas av flanell fram till lunch när jullovet är över, eller okynnesäta frukt och nötkakan som bara blir godare ju mognare den blir där i kylen... Självklart inte!!! Men jullovet håller på fram till den 8 januari i vår familj, så det så. Och jag har massor med kaka kvar!

Jag har fått för mig att sättet jag tillbringar tolvslaget på nyårsafton är avgörande/ fingervisande om hur mitt år kommer bli. Detta är inte baserat på någon som helst vetenskaplig eller ens själupplevd bevisning, eftersom jag glömmer bort teorin direkt efter nyår och därför inte kan komma på om det stämmer eller inte. Jag brukar för det mesta jobba på nyårsafton, ibland med min sambo, ibland utan.(med eller utan puss på tolvslaget, alltså) Och rent krasst består väl mitt liv nästa år av lika mycket arbete som ditt- även om du tillbringar nyårskvällen på en hejdundrande galafest badandes i champagne. Så jag avstår festligheterna ännu ett årsskifte. Jag behöver inte fundera över kläder eller sällskap eller menyval eller raketinköp eller efterinsläpp- jag kommer helt sonika skruda mig i min missklädsamma uniform och stå hela kvällen och slänga käft med mina kollegor, tjäna dubbelt och skåla i pommac på tolvslaget. 

Och njuta av att jullovet fortsätter en vecka till. Och ta fram ytterligare en bit fruktkaka.

Det var mycket självpåtaget arbete innan jul, jag hann inte prioritera julkorten jag borde skickat. På min kom ihåg-lista för nästa år står de högt. Tillsammans med det jag missade att fixa på julbordet: sillsallat, waldorfsallad, morotslådan och Jansson.... Men i övrigt var det ett gott julbord och en god jul, med traditioner från morgonbesöket i kyrkan och matkoman framför Karl Bertils jul på tv:n framåt kvällen. När man är lyckligt lottad med en familj som man trivs med blir julen väldigt fin.
Nu mellanlandar jag med julklappsboken i fåtöljen och varvar ner inför årsskiftet. Äter den sista julmaten, de överblivna julgodisarna, smuttar på den sista glöggen. Med frid i sinnet och fina minnen, sådär som jag alltid hoppas det ska kännas vid den här tiden.

Jag blev så lycklig när avin damp ner i brevlådan- äntligen är mina efterlängtade böcker här! Som jag har längtat, jag började nästan förtvivla- tänk om de inte kommer till jul?! 

Nu tänker såklart den som inte känner mig att jag tänkt ge bort hårda paket i år- men icke!! Bokleveransen är en avgörande del i illusionen om vad jag tror att min julledighet skall handla om. Jag ser det framför mig, i lite softad och gyllene ljussättning:

Jag sitter uppkrupen i vår stora fåtölj. Dagens aktiviteter avklarade, lägenheten städad, barnen nattade. Lugnet råder. I bakgrunden lite klassisk musik/ kyrkliga carols. På sidobordet en kopp rykande te och en assiett med fruktbollar (min nya favorit- man tar torkad frukt, en drös, och en näve nötter och pumpafrön, kör det i matberedaren (nej, inte mixern- varje husmor med hög svansföring äger en matberedare) till en massa som man sen formar små bollar av, och eventuellt ringlar lite mörk choklad över)

...alltså, en assiett med ett par tre fruktbollar (med choklad, det är ju jul). Jag har en mysig storkofta och mjuka sockar och mitt nytvättade hår är uppsatt sådär lite slarvigt, med några slingor som ringlar sig ner över axlarna (hey! det är min fantasi, mitt hår kan ringla sig och locka sig till Haparanda, så det så!!) 

Där sitter jag nu med engod bok i knät, i frid och stillhet, kan tillgodogöra mig varje ord, mening, undermening, stanna upp, reflektera, bläddra tillbaka och läsa om en särskilt givande formulering. 

Ni hajjar, va?!  Lugnet, litteraturen, konsten. Aaaah. Och här har vi dem, mästerverken som skall mätta min litterära hunger under jul och nyår:

Vadå?? VADÅ??!!

Jag var innerst inne lite oroad över mitt beslut att pausa LCHF-kosten. Tänkte att jag nog skulle hamna i sockerfällan rätt omgående. I samma vända bestämde jag mig dessutom för att baka till andra som vill ha hembakat bröd o julgodis genom bytessidan jag tidigare höjt till skyarna. Så i ett par veckor har jag kokat knäck o kola, gjort chokladpraliner, bakat lussebröd o vörtbröd o pepparkakor o korintkakor o fruktochnötkakor... Och allt måste ju smakas av såklart , man kan inte bara förlita sig på recepten!
Idag är det en vecka kvar till jul, och jag är proppmätt och extremt trött på sötsaker. Jag kommer inte provsmaka mer nu, recepten är säkerligen helt tillförlitliga. Jag ser fram emot brysselkål, grönkålssoppa på skinkspad, och rödkål till köttbullarna. Men den som försöker truga i mig en endaste marsipantomte denna jul kommer inte få nån julklapp!!

Var du uppe i morse och avnjöt ett luciatåg? På TV? Eller IRL? Jag avnjöt mitt IRL på dagis igår så jag gav mig sovmorgon idag... NOT!!

Lucia ska upplevas (eller, vissa år, genomlidas) genom direktsänt TV-tåg från någon utvald ort i Sverige (vem väljer? Enligt vilka urvalskriterier? Är det någon som sorterar ansökningar från små kommuner landet runt med behjärtansvärda skäl att få marknadsföra just sin hembygd?)

Oj... vilket snedspår. I alla fall, avnjutas med en kopp kaffe och en i mikron uppvärmd lussebulle i familjens sköte i hemmets härd 2013: TV-soffan. Utan bråk om kanalval när julkalendern börjar. Om man inte bråkar om det kan man i vår familj få en extra bulle. 

Det är vissa saker med december månads julförberedelser som jag bara inte kan få nog av:

• Att man får baka helt obehärskat och laga enorma mängder mat. Alltså, en fin frukt och nötkaka indränkt i god sprit, eller hemlagade chokladpraliner med tryffelfyllning i olika smaker, pepparkakskola, knäck, vörtbröd på porter med pomerans och fänkål... Ååååh vad mumma det är! (japp, julen är det verkliga skälet till min paus från att inte äta kolhydrater) Och- Jag har precis gjort korv. Julkorv och engelska bangers, i min egna korvkvarn. First time ever! Och förutom att det verkar omöjligt att få tag på späck i en butik nära dig, och att krokfjälster är slemmiga, (och man vill inte tänka på det mindre aptitretande namnet för fjälster) så var hela processen både givande och kreativ. Och resultatet finemang.
• Att man får helt obehärskat gotta sig i religiös julmusik, särskilt engelska carols är jag så galet förtjust i och till er stora lycka presenteras inom kort en lista med dessa.
• Att man får pyssla och pynta och sitta i timmar och vika små pappersaskar med krusidulliga snören om (sånt får de intagna på kriminalvården oxå göra, men det är ändå inte en anledning att slå in på brottets bana) och även om jag inte gillar att julbomba mitt hem american style så är en liten julgrupp alltid på sin plats i en djup fönstersmyg. Och julkrubban i den andra fönstersmygen, såklart. Den som vill se hur man kräks upp julen kan gå en kväll till Golden Hits. Mitt hem är sobert dekorerat. Det är totalkaos och aldrig nystädat... men, sobert dekorerat.

Den stora frågan är just nu- är du för eller mot plastgran? Och varför? För personligen vill jag ha nåt litet, lätt och nätt. (Vi brukar ha en bjässe till Kungsgran som väger bly och inte får plats i hissen. Tar en kvart att släpa 50 meter från torget till vår port. Sen får vi fira jul under de nedersta grenarna och leka mössens julafton. Helt koko) Nu vill jag ha något som står hela julen utan att barra och sen inte behöver släpas till inlämningsstationen och bytas mot en påse frukt för att inför barnens tårfyllda ögen bli kastad ner i en kompostkvarn och förvandlad till flis. Resten av familjen står helt oförstående inför dessa argument. Om ingen hjälper mig kommer jag på trettondagen tvingas släpa 200 kg kungsgran till Solna C som vanligt. 3 mandariner, ett par äpplen och en brunfläckig banan is just not worth it!

En kväll på jobbet, inte alltför länge sen (en vecka, faktiskt).
Står utanför dörren till lokalen där jag tjänstgör denna afton. Det hörs ett kraftigt kraschande ljud runt hörnet. Jag och kollegan tittar på varandra, försöker identifiera vad, varifrån? Kollegan går runt hörnet och möter en kvinna som säger: "han slog sönder en bil därnere". Går en bit till och ser bilen med sönderslagen ruta i bakluckan längre ner i backen. Någon har plockat upp en stor ljushållare för marshaller, tillverkad av gediget järn, och kastat in den genom bakrutan på bilen. Kollegan möter tre tonåringar som är på väg upp för backen och frågar om de varit på bilen. De förnekar detta och pekar ut en ensam man lite högre upp i backen som gärningsman, berättar att de sett honom kasta ljushållaren, att de först trodde han skulle ge sig på dem med den som tillhygge.

Vi springer ikapp mannen och håller fast honom under (hans) högljudda protester. Jag vänder ner till de tre som väntar och ber dem stanna kvar tills polisen kommer för att vittna. Under tiden börjar den gripne göra allt våldsammare motstånd, så jag går tillbaka och vi belägger honom med handfängsel och för honom till ett trapphus där vi kan invänta polis. Under hela tiden jag sitter inne i trapphuset med honom och väntar går munnen på honom konstant, han är uppenbart påverkad och växlar mellan aggressiv, spydig, förvirrad och gråtmild. Händerna är kolsvarta av sot från ljushållaren. Det går inte att ha honom sittandes eftersom han stökar runt så till slut får han ligga på mage på golvet. Vid två tillfällen dunkar han huvudet i golvet. Jag lägger min hand mellan hans panna och golvet och den fysiska kontakten får honom att börja gråta. Han är inte många dagar över 18.
Till slut kommer en polispatrull, förhör vittnen och tar med sig gärningsmannen. Och ja, det är bara att tejpa rutan med silvertejp och kartong...för såklart är det min bil han slagit sönder.
Det är ju inte varje dag man får gripa någon på bar gärning när de krossat rutan på ens bil. Jag gissar att de flesta faktiskt aldrig behöver uppleva det. Min erfarenhet säger också att de flesta är osäkra på hur det faktiskt funkar med envarsrätten, trots att man som medborgare är skyldig att kunna rikets lagar. Lagboken är ju så tjock..,, vittnena kom inte på tanken att ingripa, trots att de stod bara några meter ifrån när rutan krossades. Hade vi inte funnits på plats så hade detta inte varit mer än en historia de berättat för sina kompisar (vilket det sannolikt är nu med, fast längre och mer innehållsrik, tackar) Och ni som inte jobbar inom en liknande yrkeskategori som jag hade förmodligen inte heller gjort mer än att, i bästa fall, möjligtvis ringt polisen.

Utdrag från Rättegångsbalken kap 24 § 7: "Om den som begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar."
Envarsrätten är just en rätt, inte en skyldighet. Men alla som blir utsatta för brott brukar vilja att gärningsmannen skall ställas till svars för sina handlingar. Och bli ersatta för materiell och immateriell skada. Personligen har jag ingen som helst lust att punga ut med självrisken på min bilförsäkring för att någon flippat och slagit sönder min bil. Men hade vi inte gripit gärningsmannen hade det blivit just vad jag varit tvungen att göra. (Min självrisk är dessutom äckligt hög, eftersom folk envisas med att köra på min bil och hitta på såna dumheter att jag aldrig har några skadefria år)

Jag önskar att allt detta nu skulle leda fram till någon klok slutledning eller ett visdomsord. Men jag hade ingen särskild plan med att dela denna historia, och nu blev jag mest bara sugen på att lyssna på Judas Priest. 

Jag vill ju inte skryta, men... Jo förresten, det vill jag visst. För jag har nått fram, funnit Lussebullens heliga graal, den ultimata degen som inte kladdar, låter sig formas till vackra skapelser och som ändå är saftig... Hallelujah!! Lucia är räddad! 

Så här tjusiga bullar blir det; 

Och nu vore ju hela detta inlägg bara dumt och drygt om jag inte hade tänkt dela med mig av magin... Så här kommer den! Först lite konkreta tips för perfektion:

1. Om du inte äger en hushållsassistent som knådar degar kan du sluta läsa nu, looser. Nejdå, fortsätt läsa i allsin dar, fortsätt läsa men ställ in dig på riktigt hårt arbete. Utan rejäl knådning blir det inga roliga bullar i ugnen (visdomsord som kan appliceras i så många sammanhang)
2. Saffran skall umgås med whiskey, rom, konjak eller dylikt och socker i några timmar innan baket. 2 pkt saffran, 30 gram sprit, 30 gram socker.
3. Russin skall läggas i blöt för att inte bli sådär sorgliga som de ofta är i hembakat. Täck med vatten och låt dra någon timme.
4. Smält aldrig smöret- det skall vara rumsvarmt. Smält smör- torrare bröd. Margarin är inte ett alternativ, nånsin.
5. Sluta slösa på sockret- översötade bullar smakar bara...socker.
6. Det uppvispade ägget skall penslas på direkt efter att bullarna tagits ut ur ugnen, skillnaden i färg och lyster är aptitretande.

Och så receptet...

50 gram jäst

1 gram saffran (blötlagd i 30 g whisky o 30 gram socker)

5 dl kall mjölk

170 gram strösocker

150 gram smör (inte margarin, aldrig margarin)

1 tsk salt

1100 gram vetemjöl (beroende på sort kan det variera ca en dl upp eller ner, ha koll på slutet av degbearbetningen)

Häll ingredienserna i hushållsmaskinen och arbeta 10-15 minuter- (eller jobba på för hand, minst 20 minuter)

Degen skall vara fast och blank. Låt degen vila i tio minuter och forma sedan till bullar- det räcker till ca 30 normalstora lussebullar. Låt bullarna jäsa i en timme i rumstemperatur. Tryck ner russin djupt och grädda på 200 grader i mitten av ugnen i ungefär 10  minuter. Bullarna skall vara rätt ljusa. Pensla med uppvispat ägg direkt efter gräddning och låt svalna på galler under duk.