Jag har ju precis tillfrisknat från en- visserligen mild-men ändå, lunginflammation. Och eftersom jag tror på budskap från ovan ibland när det passar mina syften så tänkte jag (medans jag var sjuk och hostade tills jag nästan kräktes) att WOW detta är ju The Message, lixom. "Om du tycker det här är illa, gissa hur det blir att leva med KOL eller lungcancer, ditt sabla pucko"  säger meddelandet, från the Overlords eller Gud eller vem det nu är....

(Min Gud är för övrigt en rätt lättretlig typ som aldrig upphör att förvånas över alla dumheter vi hittar på... lite som alla föräldrar jag träffar när jag hämtar ungarna på dagis.)

Tolka mig rätt nu. Jag har rökt i väldigt många år, ungefär 25 faktiskt, det ultimata beviset på dumhet. Och ibland har jag slutat. Ibland rätt länge. Men det där berömda återfallet, det som vi rökare inte tror att vi kan ta eftersom vi inte har ett missbruk, det har jag tagit efter varje avslut och fastnat igen och igen och igen.

Minns särskilt följande scenario: Jag får hjärtflimmer, arytmi som det heter på fin sjukhussvenska. Det släpper inte. Hjärtat bankar som en galning i otakt och det känns som om det ska sprängas/ slå hål i bröstkorgen/ lägga av närsomhelst. Efter 12 timmar ger jag upp. Åker till sjukhus, blir inlagd, kopplad till en massa apparater, ligger kvar över natten för observation. På morgonen har hjärtat fortfarande inte slutat dansa världens sämsta hambo, så jag blir nedsövd och läkarna startar om hjärtat med en elchock. Precis som på TV, ni vet- "Clear! Poff! We have a pulse!"

Samtal med över-cardio-gurun som förklarar för mig att det är bättre för hjärtat att vara tjock än att röka. Arytmi kan bli ett kroniskt tillstånd om man har otur. Jag är rädd och uppskakad och ser framtiden som en oändlig räcka sjukhusvistelser framför mig.Självklart slutar jag. Självklart. Och blir lite tjock, men vadå, det är ju bättre än att röka.

På den här tiden som vår berättelse utspelar sig var det fortfarande tillåtet att röka på lokal. Och nåt år efter mitt trauma och några (tio) kilo senare skall jag äta på Koh Pangan med kompisgänget. Vi väntar på vårt bord, ståendes vid baren med drinkar och alla lägger upp sina ciggpaket på bordet och PANG! så står jag där och blossar och gör svanhalsen (kastar huvudet bakåt och blåser rök mot takbjälkarna) som aldrig förr. För jag glömde bort en stund att jag slutat röka. 

Vill ni veta något helt absurt?? Ja men självklart vill ni det. Fastän jag ännu inte är helt återställd, och fastän jag vet hur illa en cigg smakar när man inte rökt på 2 veckor, så håller min missbrukarhjärna redan på att formulera ursäkter till att jag ska smita ut på balkongen och ta en cigg nu. Och rastlösheten kommer krypande. Och missbrukarhjärnan är så finurlig -jooo men visst ska du sluta röka, sjäääälvklart, men du måste ju ha en plan först, läsa den där boken av Alan Carr (och då får man inte sluta under tiden) och gå ner lite mer i vikt så du inte bryter ihop när du går upp, för det vet du ju att det gör man, som ett brev på posten, och du blir ju så sur när du slutar röka, och om du bara röker ett par cigg efter nattningen så stör det ju ingen, det är ju bättre med 2 cigg om dagen än 20, eller hur, eller till och med 5 cigg är bättre, börja med det för att du ska kunna fixa viktnedgången först blablablaBLAHBLAH

Beroende. Missbrukare. Det är vad jag är, vad alla rökare är, för hur många briljanta ursäkter och förklaringar har vi inte, och hur förbannade och aggressiva blir vi inte om någon ställer oss mot väggen och säger som det är: Du pallar inte att bryta ditt missbruk. Du är beroende av en substans som är lika jobbig att ta sig loss ifrån som alkohol eller heroin. 

Du vet att det ger dig KOL, att det ger dig hjärt och kärlsjukdomar, att det ökar alla risker för alla sorters cancer, hindrar dina sår att läka efter en operation, skadar ditt immunförsvar och gör dig känslig för infektioner, sabbar din hud, sabbar din kondition och allmänhälsa, luktar förbannat illa, ger tandsten och gula tänder och dålig andedräkt och är ett helvetes dåligt föredöme för dina barn. Allt detta vet du, och alla andra. Hallå!! Jag pratar med dig!! (bild av Ulrika med händerna tryckta över öronen, blundades och sjungades: jag hööör inte jaghörINTE jag hööör inte lalalalalaaaa)

Det kommer bli så himla tungt detta. Men kroppen har varit utan nikotin i två veckor nu, och det enda som krävs är att jag aldrig ger vika för missbrukaren i mig, att jag varje dag hela tiden i resten av mitt liv påminner mig själv om att jag har slutat röka och inte vill börja igen. Varje dag. Hela tiden. I resten av mitt liv. 

Om jag hade en tidsmaskin skulle jag åka tillbaka till Ulrika 14 år och rycka paketet hon snodde ur mammas handväska ur händerna på henne (menthol, bläh) omedelbart. I brist på tidsmaskin får jag nöja mig med att ge Ulrika 41 år en uppsträckning och se till att hon gör om, och gör rätt. 

 

KoKoSmile

24 januari 2014 20:35

Hej! Jag har skrivit ett inlägg om hur jag blev rökfri samt mina tankar runt den tiden. Jag fick hjälp av Gud! Och jag känner igen det som du skriver! Men jag hade tur som inte har rökt så länge och fått besvär av det, (vad jag vet just nu iallafall, man kan aldrig veta i framtiden). Men jag vet hur svårt det är och det är verkligen ett missbruk.

Skulle bli glad om du gick in och läste min berättelse om det! :)

Massa kramar! <3

http://kokosmile.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äldsta dottern min går på sexårsverkssmhet- första året i skolmiljö, efter dagis. Och igår kom hon hem och frågade när hon ska få en egen mobiltelefon...Det visar sig att fyra av sexåringarna i hennes klass har mobiler- inte för spel, musik, fotograf...

Här kommer anledningar till bristande bloggtid. För den som undrat. Och om du inte undrat, varför fortsätter du läsa? 1. Roligaste uppdraget- att ha ett ansvar för hur Stockholm Pride Park ser ut och fungerar och vad den innehåller i sommar. Grymt r...

Hej hoppsansa, det är nu en månad som rökfri som firas... Och just nu är det ruggigt frustrerande. Så alla uppmuntrande hejarop mottages med stor tacksamhet... ...

Jag måste boosta mitt ego för att orka stå emot röksuget, så är det bara. Jag måste gå runt och klappa mig själv på axeln för varje gång jag står emot en impuls/vana/ behov. Det är såklart jättejättekul för somliga i min omgivning som inte ännu skåda...

Nä, nu byter jag ut rökdonen och tycka-synd-om mackorna mot annat. Som den här:   Mumsiga lilla frukostkicken bestående av stjälkselleri, morotsjuice, citronsaft, banan och färsk ingefära. Mumma. Har även en annan grön favorit bestående av avo...