Direktlänk till inlägg 7 november 2013
Nejdå, jag har inte tinnitus, ingen fara på taket. Men efter 16 år i dörren kan jag konstatera följande;
När jag var ung älskade jag musik. Jag hade min stereo hemma i föräldrahemmet och vände vinylplattor, jag spelade in hundratals kassetter till min Freestyle (dåtidens iPod, klargörande för den yngre generationen). Väggarna tapetserade med idolbilder (när Herreys slog igenom var jag Richard Herrey i våra förpubertala lekar, Sofia var Louie) Missade sällan Trackslistan, älskade mina föräldrars Beatlessamling, och när jag blev äldre lade jag stora summor på en icke föraktlig samling cd-skivor. Lyssnade på det mesta i de flesta genrer, mycket av min vakna tid hade jag ett soundtrack till mitt liv. Deppiga stunder: the Cure och Depeche Mode, glada stunder dansmusik av alla slag)
1998 blev jag ordningsvakt. Och lagom till millenieskiftet hade jag helt upphört att köpa skivor.
Idag vill jag bara ha det tyst. Ingen bakgrundsmusik till matlagning eller städning, inget musiksällskap på bussen till jobbet. Tystnad. Musik blev gradvis förknippat med krogen, med jobb, med fulla jobbiga människor som släppt all normal kontroll och leker hela havet stormar. Musik ger ju associationer, minnesbilder, och nutida hits framkallar bara bilder av totalras till individer som beter sig illa...
Ändå älskar jag ju de stunder när jag bränner loss lite fina klassiker på min spotifylista och skakar rumpa med barnen. Men jämfört med min egen uppväxt får mina kids en torftig musikutbildning (vilket förmodligen förklarar att de diggar Sean Banan och Ylvis, ni vet, the Fox... Herregud)
Tack vare mitt bloggande, att jag vill infoga lämpliga soundtracks för er att avnjuta till mina funderingar, håller jag på att sakteligen återupptäcka glädjen med musik. Och det ÄR livskvalité, att svepas iväg på en känslovåg av toner. Alla känslor kan förhöjas av rätt musik, precis som av alkohol. Men det lär dröja ett bra tag innan ni hittar nåt i mina spellistor som släpptes förra veckan. Sorry, är en lite arbetsskadad bitter tant. Men Hey! I'm working on it!
Här kommer anledningar till bristande bloggtid. För den som undrat. Och om du inte undrat, varför fortsätter du läsa? 1. Roligaste uppdraget- att ha ett ansvar för hur Stockholm Pride Park ser ut och fungerar och vad den innehåller i sommar. Grymt r...
Hej hoppsansa, det är nu en månad som rökfri som firas... Och just nu är det ruggigt frustrerande. Så alla uppmuntrande hejarop mottages med stor tacksamhet... ...
Jag måste boosta mitt ego för att orka stå emot röksuget, så är det bara. Jag måste gå runt och klappa mig själv på axeln för varje gång jag står emot en impuls/vana/ behov. Det är såklart jättejättekul för somliga i min omgivning som inte ännu skåda...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 | 8 | 9 |
10 | |||
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 | 17 |
|||
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|