Jag kunde ha skrivit en roman om alla nystarter som jag ägnat mig åt genom åren. Nu får det räcka med ett blogginlägg.

Nyårsdagen (tam-tam-taaaaaa)- inleds med en smoothie på selleri och en huvudvärk från andra sidan graven. Nu måste det bli ändring, nånting fattas, nånting saknas! Nu ska det bli ändring! En vit månad, ett godisfritt liv, ett klippkort på gymmet, nu skall jag förkovra mig kulturellt och intellektuellt och faktiskt börja lyssna på P1, inte bara sitta och humma igenkännande när Millan berättar om något väldigt relevant reportage fast jag inombords fnissar åt nåt kul som morgongänget i P3 tramsade över imorse.... Jag ska sluta läsa brittiska deckare, tvinga mig igenom nobelpristagarna, jag ska bara laga ekologisk rättvisemärkt mat i väldigt små portioner eftersom den är så dyr, det är nyttigt för hela familjen...

Japp, en bättre människa, det är vad jag ska bli.

Eller, var vad jag skulle ha blivit om jag något enda år följt mina egna goda råd och heliga löften som formulerats efter 4 glas cava (nej men vem har råd med skumpa och cava är faktiskt riktigt gott).

Nu tänker jag inte lova ett dyft. Jag ska inte bli bättre på något vis, jag ska traggla på i mina upp-och nerförbackar hela året, dag ut och dag in.

Jag ska kämpa med att besvara ungarnas alltmer besvärande frågor ("Hur gammal blir en tornuggla? Eller en blåval? Vad händer när man dör? Hur gammal blir en människa? Kommer gammelmorfar dö snart då??! Kommer du dö innan mig? Vad finns i rymden? Vad finns utanför rymden? Kommer jag få lika långa bröst som du när jag blir stor mamma??)

Jag ska planera veckomenyer som måste innehålla pannkaka och korv en dag var i veckan. Jag ska leta hus, i förhoppningen om att det helt plötsligt ska dyka upp något i Stockholm som inte sjuttioelva andra barnfamiljer också budar på. Jag ska jobba med en del fantastiskt spännande projekt (och mitt vanliga jobb också såklart) och därigenom träffa och nätverka med roliga människor. Jag ska umgås med min familj och mina vänner så mycket det bara går. Läsa mina favoritförfattare, lyssna på massor av gammal musik och kanske upptäcka något nytt. Jag ska vattna mina blommor, tillverka korv och chokladpraliner, byta grejor på bytessidan, försöka kurera min sablans hälsporre, tillbringa massor av timmar i skogen och bara andas. Andas...

Jag ska sitta då och då, mitt i larmet och livet som forsar omkring mig som en störtflod, och bara andas. Bara känna min förankring i detta liv, mitt nav, mitt lugn. Att jag är nöjd såhär. Att livet är bra såhär. Och det finns ingen desperation i min strävan att växa och utvecklas längre, inga panikartade löften om förbättring som hetsats fram. Det är som med allt annat som växer. Sol, vatten, näring. En plats på jorden som passar just mig, här står jag nu och växer i min egen takt. Kanske blir jag bättre- men det är inte viktigt. Jag hör hemma här, och jag trivs. Och det räcker för mig.