Äldsta dottern min går på sexårsverkssmhet- första året i skolmiljö, efter dagis. Och igår kom hon hem och frågade när hon ska få en egen mobiltelefon...
Det visar sig att fyra av sexåringarna i hennes klass har mobiler- inte för spel, musik, fotografering, utan för att vara nåbara för sina föräldrar och ringa sina kompisar. Och det är ju självklart att hon undrar, nu börjar ju "alla andra får ju"- fasen...
Till saken hör att det faktiskt ligger ett par smartphones och väntar på sommaren hemma hos oss, för jag tänkte barnen skulle få ha dem för just spel, foto och musik. Istället för att sno min telefon hela tiden (och jag fick dem gratis av tre som hade nån lojal-kund-kampanj) Som små surfplattor utan uppkoppling. Öva på tekniken. Inte hamna på efterkälken i detta datoriserade samhälle. Men de ligger som sagt på hyllan och jag är ambivalent till introduktionen av dem i barnens liv så här tidigt. Jag vill inte ha skärmberoende ungar, jag vill att de ska vara ute och bygga trädkojor!!

Jag blir helt knäpp av att famla runt och undra vad som är vettigt, när jag var liten var vår familj den sista i hela förorten som skaffade VHS. Alla andra kollade på coola amerikanska filmer på fredagkvällarna, vi kollade på Sven Melander. "Hej, jag heter Rulle. Jag kan kissa i kors!" Herregud.

(Detta är obegripligt för alla födda på nittiotalet, men jag tror mina läsare är lika gamla som jag, så jag tänker inte ens försöka förklara konceptet två kanaler och ingen kabel-tv) Det låter kanske värre än det var, jag kan inte minnas att jag led så värst men jag kan ju ha förträngt det på grund av traumats omfattning... Men oavsett- Det är ju inte heller ett alternativ, att kämpa emot och låtsas som om utvecklingen runt omkring inte berör just mig. Jag vill ge ungarna alla verktyg de behöver för att klara sig bra, men seriöst, behöver man ringa sina kompisar när man är sex år??

Välfärdsproblem är också problem. Så det så.

Här kommer anledningar till bristande bloggtid. För den som undrat. Och om du inte undrat, varför fortsätter du läsa?
1. Roligaste uppdraget- att ha ett ansvar för hur Stockholm Pride Park ser ut och fungerar och vad den innehåller i sommar. Grymt roligt, stressigt, utmanande och engagerande.
2. Nejmen det var ju inget mer!
3. Jo förresten- jag har försökt prioritera familjetid och sömn.

Fortfarande rökfri (duktig kicka) och helt oförmögen att sluta äta godis. Men jag orkar bara slåss mot en drake i taget, och tänker inte ens försöka ha dåligt samvete för det.

Tjing!

Hej hoppsansa, det är nu en månad som rökfri som firas... Och just nu är det ruggigt frustrerande. Så alla uppmuntrande hejarop mottages med stor tacksamhet...

Jag måste boosta mitt ego för att orka stå emot röksuget, så är det bara. Jag måste gå runt och klappa mig själv på axeln för varje gång jag står emot en impuls/vana/ behov. Det är såklart jättejättekul för somliga i min omgivning som inte ännu skådat ljuset och fimpat, detta att höra mig lista upp hur duktig jag är som står emot och kämpar och nyss klarade jag ett jättestressigt telefonsamtal utan att kedjeröka mig igenom det och här är förresten en länk till hemsidan jag pratade om med symptomen på KOL...  ( www.kol.se) Jättejättejättekul för den som inte ännu fått panik och blivit rädd nog att sluta. Så jag plågar er bloggläsare lite istället.

Jag har en allt längre lista över tillfällen när jag alltid brukade tända en cigg:

1. I alla sammanhang som har med festivalproduktion att göra: möten, telefonsamtal, arbetssessioner vid datorn på balkongen, ännu mer telefonsamtal...

2. Ja, telefonsamtal överlag, utomhus.

3. Som en smita undan-grej på jobbet.

4. Efter att barnen somnat, som en belöning/ markör över att nu börjar min "egentid". (Och den röker jag mig igenom? Skumt. Borde jag inte, typ, ta ett bubbelbad och göra en pedikyr?)

5. I alla samband med alkohol. (Jag har inte vågat ta ett glas vin sen jag slutade ännu för jag litar inte på min kapacitet att nöja mig med en ostbit till)

6. Kaffe och cigg är en sån skön kombo av grejor som gör tänderna riktigt, riktigt gula. Så tänker jag idag. Förut tänkte jag att det var grymt gott.

7. När jag väntade på bussen. 

8. I alla sammanhang där jag var nervös eller stressad (som festivalproduktion till exempel)

9. I alla sammanhang där jag ville ha tröst, eller belöning.

10. När jag var trött

11. När jag behövde varva ner

....

Ja ni fattar, jag kan hålla på hela dagen. Och när jag nu måste hitta nya rutiner och komma ihåg hela tiden att jag inte röker så hamnar rätt mycket av mitt fokus på det. Jag identifierar riskmomenten och kämpar på som en tapper liten soldat med att INTE RÖKA genom hela momentet. Och sen klappar jag mig på axeln och är så stolt, så stolt. Så jag är inte jättejättekul att hänga med just nu. Inte för att jag kanske var superlattjo innan- jag är ganska tjatig normalt med. 

Men jag lovar- nästa inlägg kommer handla om något helt annat. Återkommer när jag funderat ut vad.