Behöver inte resa, behöver inte ens gå på bio. Man kan helt enkelt låna sig en bok på bibblan. Boken, vilken fantastisk skapelse. Högt upp på "listan över saker jag är tacksam för att de finns på jorden." Måste ha en sån lista eftersom listan över "Saker jag önskar skulle utplånas från planetens yta" bara blir längre och längre...

Här kommer en lista över författare jag gärna läser;

1. Neil Gaiman

2. Terry Pratchett

3. Brittiska deckarförfattare, för många för att lista

4. Tolkien

Japp, nörd och inte det minsta intresserad av finlitteratur. Och absolut inget som har med dagens värld att göra. Ingen vidrig socialrealism, inte ens Snabba cash. Hu, det var ju verklighetsflykt jag var ute efter.

Jag har alla Harry Potter på svenska och engelska och kan knappt bärga mig tills barnen blir tillräckligt gamla för dem, sådär nåt år efter Narnia som jag tänkte börja med nästa sommar. Och jag ser fram emot det så mycket att det faktiskt är lite larvigt.

När jag var liten var 4 oktober "Slopa löntagarfonderna-dagen". Det råkade också vara min födelsedag, men det kändes lite som om den där öronmärkningen la sordin på stämningen. Visste inte riktigt vad löntagarfonder var, men önskade innerligt att de skulle slopas så dagen kunde vara bara min.
Och de slopades, och dagen var min. I typ en kvart. Sen blev det tydligen kanelbullens dag, ett försök från Lantmännen och Arla att få folk att baka mera gissar jag och köpa mera mjöl och smör....
Det är väl i och för sig trevligt att det doftar nybakat överallt när jag fyller år, även om det sätter min LCHF-livsstil på svåra prov. Men seriöst, året har så många dagar. Varför måste just MIN dag dedikeras åt politik och merförsäljning, jag bara undrar? Flytta den där Bullen till imorgon och fokusera på mig, liksom!!

Som den skogsmulle jag är i själ och hjärta önskade jag mig en svampdag i skogen och det fick jag!

5 kilo trattisar, trumpetsvamp och kantareller firar nu min dag i svamptorken och kanelbullens har lyst med sin frånvaro. Det blev en chokladmoussetårta på Lilla Maräng i Järna istället, lovat vare dess namn! Och inte en enda har vågat sig på att nynna den annars passande visan; "När mamma var liten, då var hon så rund som en bulle".
Tack för det, det känns som en tröst. Nästa år fyller jag svaret på Frågan om Livet, Universum och Allting. Om ni inte fattar får ni ta och läsa Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams innan dess. Det ska jag, var alldeles för länge sen.

Dagens tes: "Allt en manlig transvestit måste göra för att se ut som en kvinna, det måste även en kvinna göra för att se ut som en kvinna enligt dagens ideal."

Detta påstående måste ju utredas!! Jag tänker att en i alla fall ganska påklädd kvinna/transvestit, med kjol och linne, behöver utföra följande:

Behåring på ben måste bort

Ansiktsbehåring måste bort- pincetten är din bästa vän

Behåring under armar måste bort

Behåring på kroppen- ingen raggarsträng tillåten, ansat skall det vara.

Tjusig frisyr med svallande lockar- pengar, tid, och om anlag saknas; extensions, hair clips, peruk

Manikerade händer, pedikerade fötter

Lyfta och fylla ut bysten med div inlägg, push ups, operationer.

Make up för att förhöja lystern i hyn, förstora ögon och läppar. Och så ännu mer operationer.

Dagens tes bevisad. Kvinna är inte ett existerande tillstånd, det måste man uppnå. Grattis alla män.

Om jag känner mig sådär väldans godissugen är detta räddningen. Gör en stor mängd och skär i bitar, håller sig i kylen ett par veckor. Gött!

1,5 dl vispgrädde kokas upp med
50 g smör och en matsked pulverkaffe.
Dra av från värmen. Bryt ner 200 g mörk choklad, helst över 75%. Rör om till en slät kräm. Häll opp på ett fat med hög kant, låt svalna och ställ i kylen ett par timmar.
Yummy, yummy!

Svampmani- Hör hösten till. Jag kan inte låta bli att plocka, släpar hem proppfulla korgar, rensar, förväller eller torkar beroende på sort. Frys och skåp svämmar över. Vi äter ju bara svamp ibland. Det finns ingen rimlig förklaring till detta beteende. Jag kan inte passera en klase trattisar, hur fulla korgarna än är. Går inte förbi en glänta med gyllengula kantareller, om det så regnar och stormar och skogsturen dragit ut i timmar. Familjen får släpa mig ut ur skogen: "Neeeeej, tänk om nån annan hittar mina ställen??!!"

Till mitt försvar; Svampen blir julklappar i fina burkar, och i år SKA jag göra mer svampsås, svampsoppa, svampomelett. Faktiskt. Och om det är fint väder nästa gång jag är ledig hittar ni mig i svampmarkerna, garanterat.

Kortfattat: jag valde att sluta slösa på sockret för en månad sen. Jag har ätit gott, mycket mer grönsaker än nånsin, och aldrig varit hungrig. Ätit mer fett än jag brukar, såser, chokladtryffel, unnat mig ett glas vin några gånger. Och tänkt hela tiden att detta kan väl inte funka, jag LIDER ju inte!
Min erfarenhet av viktnedgång har alltid varit förknippad med uppoffringar, hunger, bita ihop, jobbigt. Nu visar vågen -6 kg efter en månad och jag har inte bitit ihop ett dugg. Magiskt!!
Det är långt kvar innan jag uppnått en hälsosam vikt, men det känns inte som ett problem, det känns som om det faktiskt är ett mål jag kan nå, utan att späka mig. Grymt skönt. Ville bara dela det, det känns Grymt Skönt!

Jag erkänner, jag är inte så jätteimpad av Facebook sådär generellt. Det blir lixom alltid några som skriver alldeles för ofta och om jätteointressanta saker. Eller såna som jag, som envisas med att lägga upp skrytiga bilder på de gyllengula kantarellerna i skogen, badbryggan i motljus eller den perfekta tårtan.

(erkänn, visst har du oxå dolt dem från tidslinjen, de där vännerna som uppdaterar sin status åttio gånger om dagen: "ska hoppa i duschen nu, kom ut ur duschen nu, har klätt på mig nu, är på väg till tunnelbanan nu, fan jag glömde inköpslistan på köksbordet och måste vända hem igen och missade tunnelbanan och nu ärjagpåvägtillbakamottunnelbananigenblablablabla". Dölj alla inlägg från Nisse från din tidslinje? JAAAA TACK!!!)

Vissa grupper är ju lite fascinerande, som den här; Family living, the true story. Den började som en motreaktion på homestylingbilderna folk lade upp, visade dammråttorna och flottet bakom spisen, kaoset i hallen...skönt att alla inte bor i tidningen Hus och Hems reportage, lixom. Ibland urartar det hela till rena äckelorgier, vi snackar inte dammråttor utan dammhästar, och närbilder på 8 månaders samlade klegg och hårtussar från duschavloppet... och då längtar jag lite efter Hus och Hem.

Jag är tämligen säker på att mina tankar på dödsbädden inte kommer vara "Jag önskar jag tillbringat mer tid med att städa hemma", men man behöver ju inte låta barnen gräva fram kläder till dagis ur säckarna med smutstvätt och låta dem vända dem utochin för att dölja fläckarna...

Min favorit på Fejjan är dock gruppen Bortskänkes/Bytes/Mottages 08-området, som i skrivande stund har 26829 medlemmar. Hela tanken är ju bara så grön och skön och ekonomisk: Byt sånt du inte har användning för (alla dumma impulsinköp och oönskade julklappar från jobbet och sånt som ligger i botten på lådorna på vinden) mot sånt du tror dig vilja ha/behöva (någon annans dumma impulsinköp etc...) Inga pengar är tillåtna, detta är en bytessite som administreras nitiskt av de auktoritära administratörerna, här bytes, basta!! Och personligen gillar jag det, vill man ha pengar finns ju Blocket. Jag har fått till så bra byten- nya MBTskor, kläder till kidsen, glassmaskin, böcker... och blivit av med sånt som bara tagit plats i hundra år för att det "kanske kommer till användning nån dag". Har blivit av med mängder av inte-använt nånsin-prylar som jag skänkt bort mot avhämtning.

Dessutom har jag fått ett godare samvete när jag kunnat hjälpa nån arbetslös fattig ensamstående småbarnsmamma direkt med saker till barnen, det slår att skänka pengar som äts upp av administrationen i Rädda Barnen med hästlängder. För rent krasst finns det en rätt stor och obehaglig fattigdom i Sverige. Och ja, allt är relativt, barnen svälter inte ihjäl i drösar här. Men att vara den enda sexåringen på förskolan som inte kan gå på kompisarnas kalas för att mamma inte har råd att köpa present kan inte vara någon höjdare. Eller att hela tiden vara den som måste låna hjälm, låna pulka, inte åkte på semester när gruppen ska berätta om sina sommarminnen... (men gud vad jag har blivit blödig sen jag fick barn, kan inte ens skriva om det här utan att få tårar i ögonen) Att vara den mamman, eller pappan, som hela tiden måste säga nej och se barnet krympa dag för dag måste vara så vidrigt.

Och en grupp där man kan be om hjälp utan att förlora all värdighet är mycket värd. Ni som har tid och för mycket prylar, kika in och bidra. Eller för all del, fortsätt stödja Rädda Barnen eller nån annan organisation. En del kommer säkert fram. Deras kontorspersonal behöver för övrigt en ny sittgrupp i fikarummet. 

(och jag tror visst Rädda Barnen och alla andra organisationer menar väl och vill väl och att det ibland bara blir lite fel. Men jag förbehåller mig rätten att vara sur och grinig, man får det ibland.)

Idag mötte jag en obehaglig man. En sån där som hellre drar på sig en rättshaveristisk offerkrona och bråkar med servicepersonalen än erkänner att han gjort fel, betalar för sig och går vidare. Och han hade dessutom två gråtande barn med sig som fick se sin efterlängtade kryssning bli omintetgjord på grund av hans misstag. När fanskapet dessutom började filma personalen i incheckningen tröt mitt tålamod, som ändå räckt ganska länge genom hans utläggningar om att jag var för fet för att bli polis...
Och självklart visar han upp nån typ av pressleg som maktdemonstration. Expressen, om det har nån relevans.
Herregud. Människor. Stackars barn. Det är så frustrerande att se barn lida för föräldrarnas idiotier.
Att tänka positivt kring mänskligheten är vissa dagar en verklig utmaning.