...och få äta sina stora ord, med smör och pålägg! Apropå gårdagens husmoderliga inlägg. Mycket inspirerad av mitt eget brandtal införskaffade jag i morse:

En låda, det vill säga 10 kg, lingon. Har tillbringat hela dagen, med kortare avbrott, med att rensa ut ungefär hälften av bären som var dåliga och kokat sylt på resten. Nej vänta, det är visst ett par kilo kvar att rensa!!
Även om jag räknar min timlön i klass med en thailändsk bärplockares är nu denna sylt värd sin vikt i guld. Hemlagad, lagom sockrad röd guldsylt! (Funderar allvarligt på att åka tillbaka till marknaden imorgon och nacka fanskapet som sålde de uschliga bären)
Men hey! Jag lever som jag lär, det har rensats och puttrats hemtrevligt i grytorna och gu nåde den familjemedlem som ratar guldet till förmån för köpesylt i höst!
Nu kvarstår bara det hemtrevliga arbetet med att sanera köket från syltstänk och bananflugor (eller heter det lingonflugor? Är det en egen art?)
Sen kan jag med värkande nacke och axlar somna sött i förvissningen att jag lever upp till min självpåtagna roll som husmor à la 50- tal.
Jippiiiiii!!!

Hamnar ofta i diskussioner om mat, om vad som är viktigt med maten egentligen. Pris? Näringsvärde? Hur och var den odlas/ föds upp och hur den transporteras till min kastrull? E-nummerantal?
Matlagning och måltider är en passion för mig, har alltid varit. Ju äldre jag blir desto viktigare blir även ovanstående frågeställningar. Jag är inte nöjd med helfabrikat, jag vill känna/ lukta/ köpa råvarorna och laga från grunden- lyxigt ur både ekonomisk vinkel och tidsperspektiv kanske, men jag inbillar mig att maten smakar bättre då, och att jag oxå själv kan reglera sockermängden och näringsinnehållet bättre. Det handlar väl mest om att få välja. Jag vill ju inte ge barnen godis varje dag- för att socker i stora mängder inte är nyttigt. Exempel; En vanlig limpa från butiken innehåller runt 9% socker. Det är som en slät vetebulle! Brödet jag bakar själv innehåller typ en tesked honung per limpa. Sylt från butiken innehåller oftast mer socker än bär ( läs mer: http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=F8018980B10ED013EBC2C4402692A643.sonny4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d422711%26amp%3bnew%3dtrue )
Jag kokar egen sylt och saft och använder för det mesta mindre än en femtedel av sockermängden som anges i recepten- då smakar det bär istället för socker och det räcker med mindre mängder till gröten/ pannkakorna/ filmjölken. (och få inte igång mig om mänden tillsatt socker i smaksatt lättyoghurt, vilken jävla blåsning!) Jag har förmånen att ha tillgång till både blåbärsskog och trädgårdsbär, så jag är lite bortskämd där kanske.
Jag har svårt att påverka vad som serveras på skolan och dagis, men hemma kan jag göra mitt bästa för att maten skall innehålla mycket näring och så få tomma kalorier som möjligt. Så näringsinnehållet är definitivt viktigare än priset. Även hur maten framställs är viktigare än priset för mig. Massproduktionen av djur med allt det innebär av djurplågeri och miljöpåverkan skrämmer mig. Jag äter hellre mycket grönt och mindre kött men från djur som inte har lidit före slakten. Jag äter hellre grönt som inte besprutats med skumma medel, allra helst odlat nära så inte transporterna påverkat miljön för mycket.
Japp, helt rätt. Det blir dyrt och tar massor av tid. Och jag fattar att det inte är alla som kan/ vill/ orkar välja som jag. Det är lustigt dock hur provocerade människor kan bli av att jag hellre bakar mitt eget bröd och kokar min egen sylt. Som om det vore kritik mot deras livsstil... Min livsstil är ingen kritik, bara mina egna val och prioriteringar!

Och bara för att bråka lite ska jag åka ut till H4 i Akalla och förboka mig en glad julskinka! Tugga på den ni!

http://www.ekologisk-mat.se/ShowComment.aspx?ID=1099

Så kom regnet. Regnet, med lite mörker, med lite kyla, lite ruggigt. Fram med paraplyet och vintertäckena, upp med de varma kläderna ur lådorna i källaren. Ner med linnen, shorts och solklänningar. Brrrrr!
Det finns några få saker jag gillar med hösten:
Jag fyller år, jag gillar fortfarande det min höga ålder till trots.
Skogen fylls med härlig svamp, jag kan plocka svamp i timmar till familjens bedrövelse, och sen sitter jag och muttrar över renset.
Hösten är perfekt tid för långkok, mustiga grytor som bäst avnjuts med ett kraftfullt rödvin, mums på det!
Man kan kura skymning vid brasan på landet efter en hård dag i trädgården, det är kvalitetstid om något.
Och efter hösten kommer ju den mysiga pysseldelen av vintern, flera veckors förberedelse för julen. Och barnen är så snälla, eftersom de fortfarande inte är helt säkra på om tomten finns...

Japp, sen tog listan slut. Gillar nog våren en liiiten smula mer. Den listan är en kilometer lång.

Detta har varit en arbetshelg för mig. Men det är skillnad på arbete och arbete. Det finns arbete som är produktivt för kassan, och arbete som är produktivt för själen. Hur många har ett avlönat arbete som är produktivt för ert mentala välbefinnande, sträck upp en hand? (eller skriv en kommentar och berätta vad ni gör) Jag avundas er!
Mitt pengainbringande yrke har jag haft i olika utsträckning och på olika arbetsplatser i 16 år, och javisst, under de första fem åren innehöll det en del utmaningar och en hel del nya lärdomar och insikter. Så restrerande elva....tja, man vet att man känner sig trygg med sin kompetens. Men det ger ju ingen direkt Hallelujahkänsla när man går till jobbet.
Jag jobbade på mitt deltidsjobb och på krogen fredag och lördag. Ska inte påstå att jag bara stod av tiden men det var väl ungefär en halvtimme sammanlagt på 23 timmars jobb när hjärnan var tvungen att vakna ur funderingar kring framtida husköp och planerande av kommande veckas menyer. Och att stå still i 23 timmar, oavsett bekväma skor, är ingen höjdare för fötterna kan jag lova.
Idag var jag ute i skärgården på snart 90- årige morfars torp. Samlade ihop nerklippt ris och körde i skottkärra till komposten. Kroppen arbetade och själen jublade över sol, vind, vågskvalp och skönhet. Meditativt arbete, utan annan lön än sticksår (sabla nyponris) och känslan av att hjälpa till i makligt tempo.
Önskar jag hade fått ägna hela helgen åt det istället för att debattera huruvida svensk alkohollagstiftning tillåter att man kommer in på krogen efter "bara ett par öl" och inte kan uttala " jävla fascist" utan att sluddra.
Jag vet att trädgårdsarbete inte låter så jättespännande för den som bor i villa men just nu, för mig, känns det som himmelriket. Ingen diskussion, bara raka spåret till komposten. Och det som inte förmultnar när det grävs ner, det bränner vi. Kan jag prova det på jobbet imorgon?

För att jag jobbade långpass natt igår och ska göra detsamma ikväll så får jag skämma bort mig med extra mumsig mat idag.
Tänkte äta parmaskinka med färskost och kapris till lunch, och grillad Bosarpskyckling till middag. Det förlorar ju sin glans lite grann när man äter från matlådan, men frukosten fick en tjusig presentation i alla fall.

Mandelpannkakor:
2 ägg
25 g mandelmjöl
2 msk philadelphiaost
1 tsk fiberhusk

Rabarberdröm:
2 dl finskuren rabarber
1 tsk honung
1 msk smör till stekning
2 tsk kanel

Gräddyoghurt:
1/2 dl turkisk yoghurt
1 msk vispgrädde

Okej, jag är väl en typiskt storstads- miljöpartist kanske. Ni vet, den där som önskar att man ville bo på landet. Jag ser liksom framför mig hur det skulle vara, som i ett löftesrikt skimmer av hälsa och frisk luft och oändlig sommarstugekänsla.
Vi skulle bo i en härlig robust sekelskifteskåk (förra sekelskiftet, inte senaste. Jag vill bo i ett hus där man får öppna fönstret utan att paja ventilationssystemet). Av någon outgrundlig anledning skulle just vår tvåvåningsvilla med brutet tak, i trä och sten inte kräva något nämnvärt underhållsarbete utan bara hela tiden vara fin och hel, röd med vita snickarglädjesdetaljer. Det skulle finnas bergvärme installerat, en bastu, minst tre badrum och en stor inglasad vinterträdgårdsveranda. De glansiga ekgolven skulle prydas av mina hemvävda färgglada trasmattor såklart. ( måste visst införskaffa en vävstol oxå)
Tomten skulle vara på 4000 kvm och närmsta granne en trevlig barnfamilj med ponnystall. (Och ett par större hästar ifall jag lär mig rida eller behöver hjälp att plöja potatislandet) Vi skulle ha lekstuga, gäststuga, växthus och hönshus till våra tio lantrashönor som i princip skulle klara sig själva och förse oss med goda ekologiska ägg i utbyte för sina skulor.
Jag skulle odla massor med finfina grönsaker och örtkryddor, de knotiga fruktträden skulle digna, hallon och vinbärsbuskar likaså. Traktens barn skulle komma och rensa mina trädgårdsanläggning glatt sjungandes " i denna ljuva sommartid" i utbyte mot ett hembakt bröd eller hopp i barnens stora studsmatta. Jag skulle sylta och safta och ha en stor matkällare som försåg oss under vintern.
All närservice skulle finnas på cykelavstånd, eller sparkstötting vintertid. Skolan skulle vara liten och högkvalitativ, skogarna fulla med svamp och bär och lekställen för barnen. Sommarkvällarna skulle vara fulla av trevligt umgänge i bersån, vinterkvällarna dito framför den stora sprakande brasan i eldstaden.
Kanske skulle jag driva traktens mysiga café, med hembakat som doftade ut på landsvägen och lockade hungriga förbipasserande naturturister.
Alla skulle vara rödkindade och se ut som Malin i Saltkråkan. Melker skulle oxå vara välkommen och häpna över den gyllengula sockerkakan, bakad på våra ekologiska ägg. Ingen skulle drömma om att beställa en latte. Vinbärsteet på torkade blad från svartvinbärsbuskarna, ljungte repat i skogen.
Vi skulle byta tjänster och prylar med grannarna, åka på små trevliga auktioner på gårdarna i trakten...
I sjöarna omkring skulle det finnas fina badställen och fisk, och så kunde det gärna finnas nån som födde upp får i närheten. Jaktlicens på vildsvin och älg, sen är saken biff! För att dra in kosing till ofrånkomliga monetära utlägg skulle jag skriva små bästsäljande böcker tänkte jag, kokböcker eller små halvpolitiska kåserier.
I mitt Astrid Lindgrenland skulle vi åka på långa skidturer om vintern, med varm choklad och bullar i ryggsäcken, och se på solnedgången över vidderna innan vi stavade hemåt i halvdunklet för att dricka närande buljong och spela alfapet framför brasan. Alla vänner skulle komma på besök på helgerna, bo i vår vinterbonade gäststuga och sucka lättat över avsaknaden av bilsus och storstadshets.
Japp, govänner, ni kan väl se mig nu, stående i dörröppningen iförd ett storblommigt förkläde, rödkindad och harmonisk och sund rakt igenom, när jag hälsar er välkomna? Kaffet står på vedspisen och är snart klart! Vi fikar väl i syrénbersån med Pettson och Findus??

1/2 litet vitkålshuvud, fint strimlat

1/2 rödlök, fint strimlad

2 morötter, rivna

saften från en liten citron

3 msk majonnäs

3 msk creme fraiche

salt, svartpeppar cayennepeppar

Äts med fördel till revbensspjäll!

  2 kycklingfileer, tärnade

1 palsternacka

1 morot

1 bit rotselleri

6 dl hemkokt kycklingbuljong

2 msk grädde

2 msk gräddfil

1 näve svamp

Skala och tärna rotsakerna och fräs dem i en skvätt olivolja. Häll på hälften av buljongen och koka till rotsakerna blivit mjuka. Tag bort från plattan och mixa till en slät smet. Tillbaks på plattan, häll i resten av ingredienserna och hetta upp. Smaka av med salt och cayennepeppar.