Jisses, ett helt år av Idolbeundran bortslösad. Tragiskt.

Delar en riktig mainstream poplista bara för att det känns helt rätt just nu. Har börjat spela SongPop appspel och kommer bara långt på 80-tals listorna. Och återupptäcker barndomshjältarna. Nästa lista blir bara Billy Idol, jag hade min vägg tapetserad med bilder på honom (post nosejob) och skrev nån kärleksnovell tror jag.... Såhär i efterhand lite svårt att förstå, men vem är jag att kritisera mitt 14-åriga alter ego? 

Men även om musiken ibland var deppig var den ju så bra... Kunde gjort en sjukt lång lista men det får räcka för idag.

Dagens tes: "Allt en manlig transvestit måste göra för att se ut som en kvinna, det måste även en kvinna göra för att se ut som en kvinna enligt dagens ideal."

Detta påstående måste ju utredas!! Jag tänker att en i alla fall ganska påklädd kvinna/transvestit, med kjol och linne, behöver utföra följande:

Behåring på ben måste bort

Ansiktsbehåring måste bort- pincetten är din bästa vän

Behåring under armar måste bort

Behåring på kroppen- ingen raggarsträng tillåten, ansat skall det vara.

Tjusig frisyr med svallande lockar- pengar, tid, och om anlag saknas; extensions, hair clips, peruk

Manikerade händer, pedikerade fötter

Lyfta och fylla ut bysten med div inlägg, push ups, operationer.

Make up för att förhöja lystern i hyn, förstora ögon och läppar. Och så ännu mer operationer.

Dagens tes bevisad. Kvinna är inte ett existerande tillstånd, det måste man uppnå. Grattis alla män.

Japp, det är officiellt höst och det innebär att man får vara precis hur melankolisk som helst. Man får brygga sig en kanna starkt te, ta på sig fluffiga tofflor, svepa in sig i en filt, krypa upp fåtöljen med en lååååång brittisk deckare och bara försjunka i mentalt ide. Om man har öppen spis sker detta såklart lämpligast framför en knastrande björkvedsbrasa. Det går också bra att byta ut teet mot något alkoholhaltigt om man vill förstärka melankolin ytterligare. Det man INTE får göra är att hetsa runt och boka solresor och trycka i sig färskpressade juicer och försöka peppa upp omgivningen med föreläsningar om vikten av att ta vara på dagsljuset!!

Hösten skall vara att långsamt glida in i mörkret. Stilla, varva ner, vända sig inåt. För i det där mörkret lyser ljusen så mycket klarare,vid Allhelgonahelgen, vid advent, Lucia, jul, nyår... Eller bara levande ljus på frukostbordet när mörkret utanför är kompakt och stjärnorna inte har bleknat. De ljusen kan bara uppskattas till fullo mot mörk bakgrund. Och i bakgrunden, min favoritlista med Smiths. Hösten är här.

Jag erkänner, jag är inte så jätteimpad av Facebook sådär generellt. Det blir lixom alltid några som skriver alldeles för ofta och om jätteointressanta saker. Eller såna som jag, som envisas med att lägga upp skrytiga bilder på de gyllengula kantarellerna i skogen, badbryggan i motljus eller den perfekta tårtan.

(erkänn, visst har du oxå dolt dem från tidslinjen, de där vännerna som uppdaterar sin status åttio gånger om dagen: "ska hoppa i duschen nu, kom ut ur duschen nu, har klätt på mig nu, är på väg till tunnelbanan nu, fan jag glömde inköpslistan på köksbordet och måste vända hem igen och missade tunnelbanan och nu ärjagpåvägtillbakamottunnelbananigenblablablabla". Dölj alla inlägg från Nisse från din tidslinje? JAAAA TACK!!!)

Vissa grupper är ju lite fascinerande, som den här; Family living, the true story. Den började som en motreaktion på homestylingbilderna folk lade upp, visade dammråttorna och flottet bakom spisen, kaoset i hallen...skönt att alla inte bor i tidningen Hus och Hems reportage, lixom. Ibland urartar det hela till rena äckelorgier, vi snackar inte dammråttor utan dammhästar, och närbilder på 8 månaders samlade klegg och hårtussar från duschavloppet... och då längtar jag lite efter Hus och Hem.

Jag är tämligen säker på att mina tankar på dödsbädden inte kommer vara "Jag önskar jag tillbringat mer tid med att städa hemma", men man behöver ju inte låta barnen gräva fram kläder till dagis ur säckarna med smutstvätt och låta dem vända dem utochin för att dölja fläckarna...

Min favorit på Fejjan är dock gruppen Bortskänkes/Bytes/Mottages 08-området, som i skrivande stund har 26829 medlemmar. Hela tanken är ju bara så grön och skön och ekonomisk: Byt sånt du inte har användning för (alla dumma impulsinköp och oönskade julklappar från jobbet och sånt som ligger i botten på lådorna på vinden) mot sånt du tror dig vilja ha/behöva (någon annans dumma impulsinköp etc...) Inga pengar är tillåtna, detta är en bytessite som administreras nitiskt av de auktoritära administratörerna, här bytes, basta!! Och personligen gillar jag det, vill man ha pengar finns ju Blocket. Jag har fått till så bra byten- nya MBTskor, kläder till kidsen, glassmaskin, böcker... och blivit av med sånt som bara tagit plats i hundra år för att det "kanske kommer till användning nån dag". Har blivit av med mängder av inte-använt nånsin-prylar som jag skänkt bort mot avhämtning.

Dessutom har jag fått ett godare samvete när jag kunnat hjälpa nån arbetslös fattig ensamstående småbarnsmamma direkt med saker till barnen, det slår att skänka pengar som äts upp av administrationen i Rädda Barnen med hästlängder. För rent krasst finns det en rätt stor och obehaglig fattigdom i Sverige. Och ja, allt är relativt, barnen svälter inte ihjäl i drösar här. Men att vara den enda sexåringen på förskolan som inte kan gå på kompisarnas kalas för att mamma inte har råd att köpa present kan inte vara någon höjdare. Eller att hela tiden vara den som måste låna hjälm, låna pulka, inte åkte på semester när gruppen ska berätta om sina sommarminnen... (men gud vad jag har blivit blödig sen jag fick barn, kan inte ens skriva om det här utan att få tårar i ögonen) Att vara den mamman, eller pappan, som hela tiden måste säga nej och se barnet krympa dag för dag måste vara så vidrigt.

Och en grupp där man kan be om hjälp utan att förlora all värdighet är mycket värd. Ni som har tid och för mycket prylar, kika in och bidra. Eller för all del, fortsätt stödja Rädda Barnen eller nån annan organisation. En del kommer säkert fram. Deras kontorspersonal behöver för övrigt en ny sittgrupp i fikarummet. 

(och jag tror visst Rädda Barnen och alla andra organisationer menar väl och vill väl och att det ibland bara blir lite fel. Men jag förbehåller mig rätten att vara sur och grinig, man får det ibland.)

Ibland kommer man på en snillrik idé. Idag kom jag på att googla fram vilka låtar som spelades året jag föddes. Vad nådde mina oskuldsfulla nyfödda öron egentligen? Kan det vara en förklaring till något i min personlighet? (Tänker på tiden när crazy white kids mejade ner sina high schoolkompisar i USA, då var det ju musikens fel, i alla fall om den var på repig LP och spelades baklänges)
Så några timmar senare (borde ha fixat disken och tvätten men det här var roligare) kan jag nu stolt presentera en spellista med det som min barnasjäl matades med, 1972. Ni får själva dra eventuella slutsatser kring detta. #spotify

Annan musik är bra i all evighet. Jag nostalgitrippar lite i mitt musikminne och lämar frågan öppen: Till vilken kategori hör egentligen Just D?