Upp på vågen- Men vaaaaaaaa?? En julkorv på tre kilo har lagt sig som en belåten parasitmask runt magen, precis där man drar åt svångremmen. 

Äh, det var det värt. En jul utan nybakat vörtbröd är ingen jul. Fast nästa år kanske jag inte behöver äta en sån hejdlös massa knäck...det är ju egentligen inte ens en favorit, så här i eftertankens krassa blekhet. Men nu är pausen slut, jullovet är officiellt över (eftersom jag åt upp de sista julkakorna igår)

Åter till min egen variant av lchf-kost. Under våren med variationen att dra ner på min höga konsumtion av mejeriprodukter och börja utforska konceptet "matiga sallader" en smula.

Fast i natt drömde jag att jag öppnade ett café och hembageri. I liten skala, jag bakade allt själv. Och det var så där mysigt, med udda koppar och sköna stolar och ombonat, och det fanns inte en ciabatta med salami/brieost inom synhåll och inga bulgursallader heller, bara kakfika och små chokladpraliner att njuta till det utsökta kaffet. Och alldeles färska bullar som doftade ut på gatan när dörren öppnades och lockade in fikasugna gäster. Och matbröd med förstås men de skars upp på plats och förvandlades till en vanlig smörgås, en som man kan ta en tugga av utan att gapa lika stort som hos tandläkaren. Utan sallad på jättetallrik med bestik. En vanlig macka, när fick du det på ett café sist? I normal storlek? (Varför ska allt vara så förbannat oversized i alla serveringssammanhang??) Med prickig korv, eller cheddar, eller kallskuret kött... oh, kanske lite engelsk-inspirerade sandwiches??  och möjligheten att plocka ihop små varianter av afternoon tea? Varma scones med hemkokt marmelad och clotted cream.... Och hemkokt saft till barnen, ingen jävla festis. Jag hatar festis, och mer, och allt vad de heter. Det är helt sjukt att pynta 20 spänn för 2,5 dl sockrat vatten med päronarom i ett land där vatten är gratis och socker nästintill gratis det med!! Och det skulle finnas ett barnrum/barnhörn med krypvänlig matta och minimöbler och ritsaker, nåt som gjorde att de vuxna kunde föra ett samtal med en kompis i tio minuter utan att bli avbrutna. Och barnvagnsparkering med tak och låsmöjligheter utanför. Och det skulle finnas ett bokrecyclesystem- man lämnar en bok och tar en annan i utbyte från bokhyllan. Både för barn och vuxna. Och det skulle finnas plats att sitta kvar en stund och bläddra i den den där nya boken.

Jag har ingen aning om det ens är möjligt att leva på att driva en sådan verksamhet. Men precis i ögonblicket som jag vaknade ville jag inget hellre än att börja googla fram lediga lokaler till salu... 

Så när jag öppnar, visst kommer du förbi och tar en kaffe då? Eller ett glas jordgubbssaft? Jag bjuder på en bulle!

Jag kunde ha skrivit en roman om alla nystarter som jag ägnat mig åt genom åren. Nu får det räcka med ett blogginlägg.

Nyårsdagen (tam-tam-taaaaaa)- inleds med en smoothie på selleri och en huvudvärk från andra sidan graven. Nu måste det bli ändring, nånting fattas, nånting saknas! Nu ska det bli ändring! En vit månad, ett godisfritt liv, ett klippkort på gymmet, nu skall jag förkovra mig kulturellt och intellektuellt och faktiskt börja lyssna på P1, inte bara sitta och humma igenkännande när Millan berättar om något väldigt relevant reportage fast jag inombords fnissar åt nåt kul som morgongänget i P3 tramsade över imorse.... Jag ska sluta läsa brittiska deckare, tvinga mig igenom nobelpristagarna, jag ska bara laga ekologisk rättvisemärkt mat i väldigt små portioner eftersom den är så dyr, det är nyttigt för hela familjen...

Japp, en bättre människa, det är vad jag ska bli.

Eller, var vad jag skulle ha blivit om jag något enda år följt mina egna goda råd och heliga löften som formulerats efter 4 glas cava (nej men vem har råd med skumpa och cava är faktiskt riktigt gott).

Nu tänker jag inte lova ett dyft. Jag ska inte bli bättre på något vis, jag ska traggla på i mina upp-och nerförbackar hela året, dag ut och dag in.

Jag ska kämpa med att besvara ungarnas alltmer besvärande frågor ("Hur gammal blir en tornuggla? Eller en blåval? Vad händer när man dör? Hur gammal blir en människa? Kommer gammelmorfar dö snart då??! Kommer du dö innan mig? Vad finns i rymden? Vad finns utanför rymden? Kommer jag få lika långa bröst som du när jag blir stor mamma??)

Jag ska planera veckomenyer som måste innehålla pannkaka och korv en dag var i veckan. Jag ska leta hus, i förhoppningen om att det helt plötsligt ska dyka upp något i Stockholm som inte sjuttioelva andra barnfamiljer också budar på. Jag ska jobba med en del fantastiskt spännande projekt (och mitt vanliga jobb också såklart) och därigenom träffa och nätverka med roliga människor. Jag ska umgås med min familj och mina vänner så mycket det bara går. Läsa mina favoritförfattare, lyssna på massor av gammal musik och kanske upptäcka något nytt. Jag ska vattna mina blommor, tillverka korv och chokladpraliner, byta grejor på bytessidan, försöka kurera min sablans hälsporre, tillbringa massor av timmar i skogen och bara andas. Andas...

Jag ska sitta då och då, mitt i larmet och livet som forsar omkring mig som en störtflod, och bara andas. Bara känna min förankring i detta liv, mitt nav, mitt lugn. Att jag är nöjd såhär. Att livet är bra såhär. Och det finns ingen desperation i min strävan att växa och utvecklas längre, inga panikartade löften om förbättring som hetsats fram. Det är som med allt annat som växer. Sol, vatten, näring. En plats på jorden som passar just mig, här står jag nu och växer i min egen takt. Kanske blir jag bättre- men det är inte viktigt. Jag hör hemma här, och jag trivs. Och det räcker för mig.

Jag vill med detta inlägg tacka alla som bidragit till det gångna årets ljusa stunder. Ett tack till er som stöttat mig, peppat mig, fått mig att skratta, sagt nånting klokt som gett mig inspiration, gett mig en kram, lyssnat på min klagan, delat med er av era kunskaper, erfarenheter och hemligheter, gått vid min sida. Ni vet förhoppningsvis vilka ni är- och om jag glömt att berätta hur mycket ni betyder så gör jag det nu...
Jag är en lyckligt lottad människa som har en kärleksfull familj och goda vänner, spännande och kreativa varelser hela bunten. Jag hoppas att jag tillfört något i utbyte för all kärlek och vänskap ni så generöst förser mig med. Gott slut, och gott nytt år!

Det blir en del press känner jag, att mötas av detta budskap i tunnelbanan varje dag. Som om min totalslapparjul borde straffa sig på något vis. Som om jag nu borde bunkra upp med färsk spenat och färsk ingefära och ekologiska apelsiner till de hälsosamma energismoothies jag borde börja bälga i mig när alla askungar tappar skorna på tolvslaget på nyårsafton.

Och det är väl klart att jag inte ska hasa runt i en oversized herrpyjamas av flanell fram till lunch när jullovet är över, eller okynnesäta frukt och nötkakan som bara blir godare ju mognare den blir där i kylen... Självklart inte!!! Men jullovet håller på fram till den 8 januari i vår familj, så det så. Och jag har massor med kaka kvar!

Jag har fått för mig att sättet jag tillbringar tolvslaget på nyårsafton är avgörande/ fingervisande om hur mitt år kommer bli. Detta är inte baserat på någon som helst vetenskaplig eller ens själupplevd bevisning, eftersom jag glömmer bort teorin direkt efter nyår och därför inte kan komma på om det stämmer eller inte. Jag brukar för det mesta jobba på nyårsafton, ibland med min sambo, ibland utan.(med eller utan puss på tolvslaget, alltså) Och rent krasst består väl mitt liv nästa år av lika mycket arbete som ditt- även om du tillbringar nyårskvällen på en hejdundrande galafest badandes i champagne. Så jag avstår festligheterna ännu ett årsskifte. Jag behöver inte fundera över kläder eller sällskap eller menyval eller raketinköp eller efterinsläpp- jag kommer helt sonika skruda mig i min missklädsamma uniform och stå hela kvällen och slänga käft med mina kollegor, tjäna dubbelt och skåla i pommac på tolvslaget. 

Och njuta av att jullovet fortsätter en vecka till. Och ta fram ytterligare en bit fruktkaka.

Det var mycket självpåtaget arbete innan jul, jag hann inte prioritera julkorten jag borde skickat. På min kom ihåg-lista för nästa år står de högt. Tillsammans med det jag missade att fixa på julbordet: sillsallat, waldorfsallad, morotslådan och Jansson.... Men i övrigt var det ett gott julbord och en god jul, med traditioner från morgonbesöket i kyrkan och matkoman framför Karl Bertils jul på tv:n framåt kvällen. När man är lyckligt lottad med en familj som man trivs med blir julen väldigt fin.
Nu mellanlandar jag med julklappsboken i fåtöljen och varvar ner inför årsskiftet. Äter den sista julmaten, de överblivna julgodisarna, smuttar på den sista glöggen. Med frid i sinnet och fina minnen, sådär som jag alltid hoppas det ska kännas vid den här tiden.

Jag blev så lycklig när avin damp ner i brevlådan- äntligen är mina efterlängtade böcker här! Som jag har längtat, jag började nästan förtvivla- tänk om de inte kommer till jul?! 

Nu tänker såklart den som inte känner mig att jag tänkt ge bort hårda paket i år- men icke!! Bokleveransen är en avgörande del i illusionen om vad jag tror att min julledighet skall handla om. Jag ser det framför mig, i lite softad och gyllene ljussättning:

Jag sitter uppkrupen i vår stora fåtölj. Dagens aktiviteter avklarade, lägenheten städad, barnen nattade. Lugnet råder. I bakgrunden lite klassisk musik/ kyrkliga carols. På sidobordet en kopp rykande te och en assiett med fruktbollar (min nya favorit- man tar torkad frukt, en drös, och en näve nötter och pumpafrön, kör det i matberedaren (nej, inte mixern- varje husmor med hög svansföring äger en matberedare) till en massa som man sen formar små bollar av, och eventuellt ringlar lite mörk choklad över)

...alltså, en assiett med ett par tre fruktbollar (med choklad, det är ju jul). Jag har en mysig storkofta och mjuka sockar och mitt nytvättade hår är uppsatt sådär lite slarvigt, med några slingor som ringlar sig ner över axlarna (hey! det är min fantasi, mitt hår kan ringla sig och locka sig till Haparanda, så det så!!) 

Där sitter jag nu med engod bok i knät, i frid och stillhet, kan tillgodogöra mig varje ord, mening, undermening, stanna upp, reflektera, bläddra tillbaka och läsa om en särskilt givande formulering. 

Ni hajjar, va?!  Lugnet, litteraturen, konsten. Aaaah. Och här har vi dem, mästerverken som skall mätta min litterära hunger under jul och nyår:

Vadå?? VADÅ??!!

Jag var innerst inne lite oroad över mitt beslut att pausa LCHF-kosten. Tänkte att jag nog skulle hamna i sockerfällan rätt omgående. I samma vända bestämde jag mig dessutom för att baka till andra som vill ha hembakat bröd o julgodis genom bytessidan jag tidigare höjt till skyarna. Så i ett par veckor har jag kokat knäck o kola, gjort chokladpraliner, bakat lussebröd o vörtbröd o pepparkakor o korintkakor o fruktochnötkakor... Och allt måste ju smakas av såklart , man kan inte bara förlita sig på recepten!
Idag är det en vecka kvar till jul, och jag är proppmätt och extremt trött på sötsaker. Jag kommer inte provsmaka mer nu, recepten är säkerligen helt tillförlitliga. Jag ser fram emot brysselkål, grönkålssoppa på skinkspad, och rödkål till köttbullarna. Men den som försöker truga i mig en endaste marsipantomte denna jul kommer inte få nån julklapp!!

Var du uppe i morse och avnjöt ett luciatåg? På TV? Eller IRL? Jag avnjöt mitt IRL på dagis igår så jag gav mig sovmorgon idag... NOT!!

Lucia ska upplevas (eller, vissa år, genomlidas) genom direktsänt TV-tåg från någon utvald ort i Sverige (vem väljer? Enligt vilka urvalskriterier? Är det någon som sorterar ansökningar från små kommuner landet runt med behjärtansvärda skäl att få marknadsföra just sin hembygd?)

Oj... vilket snedspår. I alla fall, avnjutas med en kopp kaffe och en i mikron uppvärmd lussebulle i familjens sköte i hemmets härd 2013: TV-soffan. Utan bråk om kanalval när julkalendern börjar. Om man inte bråkar om det kan man i vår familj få en extra bulle. 

Det är vissa saker med december månads julförberedelser som jag bara inte kan få nog av:

• Att man får baka helt obehärskat och laga enorma mängder mat. Alltså, en fin frukt och nötkaka indränkt i god sprit, eller hemlagade chokladpraliner med tryffelfyllning i olika smaker, pepparkakskola, knäck, vörtbröd på porter med pomerans och fänkål... Ååååh vad mumma det är! (japp, julen är det verkliga skälet till min paus från att inte äta kolhydrater) Och- Jag har precis gjort korv. Julkorv och engelska bangers, i min egna korvkvarn. First time ever! Och förutom att det verkar omöjligt att få tag på späck i en butik nära dig, och att krokfjälster är slemmiga, (och man vill inte tänka på det mindre aptitretande namnet för fjälster) så var hela processen både givande och kreativ. Och resultatet finemang.
• Att man får helt obehärskat gotta sig i religiös julmusik, särskilt engelska carols är jag så galet förtjust i och till er stora lycka presenteras inom kort en lista med dessa.
• Att man får pyssla och pynta och sitta i timmar och vika små pappersaskar med krusidulliga snören om (sånt får de intagna på kriminalvården oxå göra, men det är ändå inte en anledning att slå in på brottets bana) och även om jag inte gillar att julbomba mitt hem american style så är en liten julgrupp alltid på sin plats i en djup fönstersmyg. Och julkrubban i den andra fönstersmygen, såklart. Den som vill se hur man kräks upp julen kan gå en kväll till Golden Hits. Mitt hem är sobert dekorerat. Det är totalkaos och aldrig nystädat... men, sobert dekorerat.

Den stora frågan är just nu- är du för eller mot plastgran? Och varför? För personligen vill jag ha nåt litet, lätt och nätt. (Vi brukar ha en bjässe till Kungsgran som väger bly och inte får plats i hissen. Tar en kvart att släpa 50 meter från torget till vår port. Sen får vi fira jul under de nedersta grenarna och leka mössens julafton. Helt koko) Nu vill jag ha något som står hela julen utan att barra och sen inte behöver släpas till inlämningsstationen och bytas mot en påse frukt för att inför barnens tårfyllda ögen bli kastad ner i en kompostkvarn och förvandlad till flis. Resten av familjen står helt oförstående inför dessa argument. Om ingen hjälper mig kommer jag på trettondagen tvingas släpa 200 kg kungsgran till Solna C som vanligt. 3 mandariner, ett par äpplen och en brunfläckig banan is just not worth it!