Kul bieffekt av bloggen är såklart alla som kommer med tips. Förslag kring träning, kostråd och berättelser om egna erfarenheter. För att klargöra; alla tips är välkomna, jag har dock en plan, en väg jag slagit in på och har för avsikt att följa.
Det här är vad jag gör, lite mer konkret, för att vända min nedåtgående hälsotrend:
Kost: jag följer en ganska strikt LCHF-kost. Jag väljer bort socker, mjölmat, ris, potatis. Jag skär ner på mjölk. Jag äter massor av grönsaker, fet fisk, ägg, avocado, etc. Jag byter ut alla light och nyckelhålsprodukter mot bra råvaror och lägger tid på matlagningen.
Träning: Som ni förstår av bloggens namn- när jag började skriva vägde jag över hundra kilo. (102.7, exakt) Nu går viktkurvan nedåt, ca ett kilo i veckan. (Idag 99.8) Men löpning ligger lixom inte på dagordningen än. Jag gillar mina knän, de ska få följa med ett tag till. Så långa promenader i mina mbt- skor på förmiddagarna är min enda träningsverksamhet just nu. Det handlar ju om en ändring av livsstil, så nästa vecka är det premiär för cykeln till jobbet. Träningsformer kommer ändras under resans gång, det enda som är fastslaget är att jag inte vill ha en stillasittande livsstil.

Och så det där med rökning: Som är mitt stora Dåliga Samvete. Oj vad många gånger jag har slutat med det. Oj vad många gånger jag inte slutat på riktigt, utan börjat igen.
Är det en stor grej att sluta? Eller bara en i raden av dåliga vanor som skall brytas?
För mig är varje ovana jättestor, sitter i ryggraden, har varit i min livsstil sedan jag fick välja själv. Rökningen likaså, jag var 14 när jag började.
Och allt annat går att byta ut- latte mot kaffe med skvätt mjölk, potatis mot blomkålsmos, godis mot rostade frön och nötter, mackor med honung mot plättar med mascarpone och färska bär.... Ciggen ska inte bytas ut, bara försvinna, utan ersättning. Och jag samlar mental kraft för det. Inte riiiktigt där än. Men hav förströstan, det kommer, storverk väntar!

Nu ska jag baka en grym chokladtårta à la LCHF till mammas födelsedag imorgon. Förlåt, inte chokladtårta. Det skall vara Chokladtårta :)

Gårdagen tillbringades på exakt det vis som får mitt inre att jubla; Bort från stan, ut på landet, hoppa i det glittrande kyliga vattnet från bryggan, lång svampvandring i skogen, fulla korgar. Jag fuskade lite och åt yngsta dotterns hemgjorda havrebollar, sittandes på en stubbe i skogen med solljuset flimrande genom grenverket. Kaffe smakar bäst så, med de tillbehören. Sen tillbaka till bryggan för kvällsdoppet, en god middag på det och hem mot stan. Eftersom det var lördag tyckte jag att jag var värd ett glas rött på balkongen efter nattning. Blir glad av de här små lugna perfekta dagarna, så glad.

Det finns många perfekta dagar, de flesta är inte relaterade till stora evenemang för mig. Bara dagar när allt känns vackert, faller på plats.

En av mina kategorier i denna blogg heter livsstil. Ett ord jag använt helt utan tanke på vad det betyder. Livsstil? Hmmmm, in på Wiki och kolla.

"En livsstil är en människas sätt att leva. Begreppet skapades av psykologen Alfred Adler 1929, och har använts i dagligt tal sedan 1960-talet. Livsstilen omfattar sådant som yrke, familj, bostad, socialt liv och fritidssysselsättningar, och andra levnadsvanor (mat, droger etc)"

(här är lite nostalgisk musik att lyssna på medan du läser, förresten) #spotify

Okej så Wiki är ju ingen källa till absolut sanning men brukar ju ge en fingervisning om vart det lutar. Jag fortsätter Googla (I have waaaayy too much free time) och drar mig till minnes att livsstil är ett begrepp man använder i marknad och sälj för att segmentera kunder. För att veta hur man bäst ska pracka på folk prylar de inte själva visste de behövde. Vem gör vad, gillar vad, köper vad... Men jag har nån liten gnagande känsla av att livsstil inte bara är personliga rabattmeddelanden från Ica Maxi (du brukar handla ekologisk mjölk och mörk choklad, titta, nu får du två för en!) eller glansiga tidningsomslag med hälften av rubrikerna inriktade på; Ändra dig! Köp! Bli bättre! och andra halvan; Våga tro på att du är bra som du är... verkligen peppande. Nej men livsstil måste vär betyda mer än så, gå att mäta i annat än konsumtionsmönster? Google, gooogle...

AHA!!! HÅLLBAR livsstil, nu jävlar börjar det ringa klockor här (och hälften av läsarna suckar, stänger ner texten men fortsätter lyssna på min fantastiska Cure-lista såklart..)

Hållbar livsstil, vad jag väljer varje dag satt i ett större sammanhang- etiskt, miljömässigt, socialt.

Wiki igen: "Hållbar livsstil är en livsstil där människor och miljö harmoniserar med varandra genom teknologi, ekonomi och individuella kraftansträngningar (oooh, det är mig de menar!!). En hållbar livsstil är en medveten livsstil där personligt ansvar gentemot andra människor och annat liv är en självklarhet". Citatet kommer från M.Gadoti, undrar om han är vegeterian?

Så egentligen måste inte min strävan efter att ändra mina taskiga ovanor kännas som en sån fånig egotripp, jag kan göra nåt större och bättre av den, jag kan sträva efter en mer hållbar livsstil. Då kan jag känna att jag inte bara får en friskare kropp, utan kanske även ett lyckligare samvete? 

Har du nånsin gjort en livsstilsinventering? Jag är ju en sucker för listor så jag måste ju omedelbart göra en sån, för att kunna se vad som ska ändras för att kropp och själ (i väldigt vid bemärkelse) ska bli sunda och glada. Så om jag använder Adlers uppräkning av områden och graderar dem efter en subjektiv och godtycklig bedömning av hur hållbara mina vanor är? Kanske man ska lägga in lite egna premisser oxå, det finns ju en risk att samhället har ändrats litegrann sen 1929. 

Jaha, det är väl bara att sätta igång. Fortsättning följer...

Minns helt plötsligt min första kyss. Vet inte exakt hur gammal jag var, kanske tio, elva, men känslan sitter kvar i läpparna. Mjuk. Min granne var ett år äldre än mig och i hennes klass gick en kille som var bästis och granne med en av killarna i min klass. Ibland sågs vi, alla fyra, i gränslandet mellan ska vi leka/ska vi bli ihop.
Jag tyckte Linus, som han hette, var så fin. För fin för att se åt mig.
Så en dag på sommaren hängde vi på bommarna in till skolgården för det var halvvägs och lekte nån typ av sanning eller konsekvens. Och för Linus blev konsekvensen att kyssa mig. Och den kyssen sitter kvar, 30 år senare, lär aldrig suddas ut. Efteråt frågade han mig tusen snabba frågor med självklara ja-svar på, och mitt i klämde han in ett "vill du bli ihop med mig" . Och jag svarade nej, snabbt. För att han var äldre och så fin och cool och jag trodde aldrig, aldrig annat än att han drev med mig. Att de alla tre drev med mig, hade genomskådat hur jag kände och ville håna mig för det, att de iakttog mig och väntade på chansen att säga; men på allvar, trodde du verkligen du skulle bli omtyckt av nån som Linus??

Och kanske var det så. Om inte ber jag nu 30 år senare Linus (minns inte efternamnet och har inte en susning om var han finns) om ursäkt. Efter mitt nej upphörde vårt gränslandshäng, jag tror aldrig vi pratade med varandra igen.
Jag funderar över hur många år den där känslan av att inte duga egentligen haft fäste. Och hur många människor jag kan ha sårat för att jag inte vågat ta dem på allvar. Och hur många som sårat mig av samma anledning.

Efter en seg promenad på tunga trästocksben pulade jag runt med en spellista och insåg för hundrade gången att jag inte lyssnar på ny musik. Alls. Det är nån typ av medelålderssjuka att lyssna på samma låtar som för tio år sen. Ibland upptäcker jag nåt nytt, av en slump, och då visar det sig att den låten har spelats på radio i typ ett år bara det att jag inte har registrerat den... Jag går jualdrig ut på lokal utom i arbetssammanhang, och då hör jag inte vad som spelas, eller så stör jag mig på volymen. Har blivit min mamma, poppar loss i köket när jag kör storkok till gamla slagdängor! Musik hade en helt annan betydelse för mig när jag var yngre. Det var ju en del av min identitet och ett sätt att medvetet på erka humöret. Numera vill jag helst ha det tyst hemma (vilket sällan händer) och vila huvudet från allt bakgrundsstök. Samtidigt kan jag bli så glad och peppad av bra musik, så det får bli ett eget projekt att hitta ny rolig musik att studsa runt till. Har just upptäckt Jens Lekman, lite som en glad Morrissey. http://open.spotify.com/track/4KH1oCULzr82daxT2lkBzY

Skönt att mysa till på bussen till jobbet!

Idag gick jag första passet på mitt nya deltidsjobb som innebär arbetsuppgifter där man står och går i fyra timmar per dag. Och detta är ju en markant skillnad mot mitt soffpotatisliv bara det. Som grädde på moset är det en cykeltur på 8 km enkel väg vilket jag tänkte testa så fort Obama har lämnat stan och jag slipper stressa hem för att byta av sambon som hänger på dörrhandtaget i iver att komma i tid till sitt jobb....

Utsikten från nya arbetsplatsen skall jag inte klaga på så här års. Att ha ett jobb där jag håller mig i rörelse eller i alla fall på benen känns helt rätt just nu, oavsett innehållet i övrigt. Jag försöker hitta så många positiva tankar jag kan kring de förändringar jag gör och hoppas att positiva tankar skall ge mig energi och viljestyrka. Det är ju inte så svårt nu i starten, men jag känner mig själv väl- om nån vecka kommer den första dippen.

http://open.spotify.com/track/0w7BvC1QPuKYUZvZO2Lwyc
Efter lämning av barnen drog jag igång lite skön musik och tog en timmes snabb (nåja, allt är relativt) promenad i solen. Fastnade på repeat av Franz Ferdinands gamla dänga Take me out, skön att sträcka ut stegen till. Bifogar Spotifylänken...
Kom hem blåröd i ansiktet, drypandes av svett och på fantastiskt humör. Det krävs inte mycket ansträngning för att få upp pulsen på en hundrapannors rökare- men då kan det ju bara bli bättre av mina nya val tänker jag och vägrar låta mig nedslås av katastrofen som är min fysiska form.

Det ska vara fint väder ett bra tag till tydligen, så en powerwalk efter dagislämning känns helt rätt som första steg mot någon typ av träning. Nu börjar fröken 200% i mitt bakhuvud omedelbart dra upp ambitiösa fitnessplaner, PT, joggning, kickbox, gym.....men jag kämpar emot! Det är babysteps, babysteps som gäller. Ta det lugnt och njut av utsikten, lixom!

Måste dela detta grymt goda recept, som vi avnjöt ikväll för att fira dotterns namnsdag. Inte helt utan dåligt samvete, men nära nog :)
3 stora ägg
2 dl vispgrädde
100 g mörk choklad 81%
2 dl blåbär

Vispa äggvitor till hårt skum, fyll på med grädden och vispa alltihop medelhårt. Smält chokladen, låt svalna något och rör sedan i äggulorna till en jämn smet. Blanda ihop med gräddskummet och låt stå kallt ett par timmar. Servera med en näve osockrade blåbär.

Barnen var mycket nöjda den vuxna smaken till trots.